Museets historia

Museets tillkomst

Lantbrukets mekanisering och snabba automatisering under slutet av 50-talet och framåt gjorde de flesta redskap och maskiner omoderna. Många av de gamla redskapen som byttes ut var i gott skick och synd att skrota tyckte man. Det fanns också risk att några blev stående ute, rostade eller ruttnade sönder.
Detta var bakgrunden till att museiföreningen i Särestad bildades på våren 1967. Föreningens syfte var att samla, vårda och bevara maskiner och redskap som visar utvecklingen i hushåll och lantbruk.

Medlemmar

Föreningen som nu heter Särestad Landsbygdsmuseum bestod från början av fyra lantbrukare: Ingvar Frimodig, Allan Andersson, Rolf Bodhall och Bertil Brandt. Elva år senare växte föreningen till 11 personer. Något år senare fördubblades medlemsantalet genom “tvångsanslutning” av deras fruar.
Intresset för verksamheten väcktes och fler och fler anslöt sig till föreningen. Och idag består föreningen av drygt 200 medlemmar. Cirka 40 av dessa är aktiva medlemmar och ser till att verksamheten hålls i gång. Deras arbete är oavlönat och frivilligt.

Nya byggnader

De första åren visades museisamlingen hos Ingvar Frimodig i Vesteby, men efterhand blev där överfullt. Då beslöts att bygga utställningshallar. Med finansiell hjälp från Grästorps kommun och några organisationer, samt många enskilda sponsorer, samt banklån, plus massor av frivilligt arbete, stod första huset färdigt 1990.
1994 började bygget av det andra huset. Det tredje huset byggdes 1998. Sedan har en smedja samt en fattigstuga och ett transformatorhus tillkommit. En byggnad uppfördes 2009 som lager och samlingslokal. Hus nummer 1 har byggts ut för att få plats till en bättre entré. Ett körhus som innehåller en hästvandring är uppfört vid hus nr 2. Nu har museet en yta på närmare 3000 m 2 .

Under museets uppbyggnadsskede var ekonomin ganska ansträngd och ibland katastrofal. Allt eftersom har det dock ordnat sig, och nu är alla hus betalda.

Fårekojan

Fårekojan i Särestad Landsbygdsmuseum är den enda i sitt slag i Sverige.
Den finns beskriven av Carl von Linnés lärjunge Pehr Kalm i hans bok ”Wästgötha och bohusländska resa” 1746.
”Jag vet mig inte ha sett någon varken på bild eller i verkligheten” sa Jonas Berg förste intendent på Nordiska Museet i Stockholm vid ett samtal med tidningen SKLT i juli 1984. Det här fyndet dvs ”Fårekojan” dokumenterades då och finns att läsa om i Nordiska museet arkiv.
Den hittades av Ingvar Frimodig i en ladugård inte långt från museet 1982.
Mer om Fårekojans användning och bruk finns att lyssna på och läsa om på Särestad Landsbygdmuseum.

Bakstuga

fattigstugaSals Sockens fattigstuga i Grästorps kommun

I forna tider var det inte så väl beställt med omsorgen om de gamla och orkeslösa. År 1527 befallde Gustav Vasa socknarna att bygga s k. fattighus. Beslutet revs upp av Gustav II Adolf år 1624. Efter mycken oenighet kom år 1642 ett beslut om att alla socknar skulle ta vård om sina gamla. Bostadshus skulle uppföras för dem som ej klarade sig själva, dessa hus kallades allmänt för fattigstugor.

Åse Viste Hembygdsförening ansåg att fattigstugan, som var den sista i Grästorps kommun, borde sparas och återuppföras på en centralare plats. År 1979 plockade medlemmar i hembygdsföreningen ned stugan och den lagrades i Grästorps kommuns förråd. Där låg den i tjugo år då Åse Viste Hembygdsförening beslutade att skänka den till Särestad Lantbruksmuseum där den av museets medlemmar byggts upp på museets mark.

Då stugan, innan den revs, stått obebodd i många år och därefter använts som fiskestuga, fanns inte någon inredning eller gamla inventarier kvar, varför den har inretts till bakstuga.

Stugan var belägen vid Nossans strand, ganska långt från annan bebyggelse. Den byggdes omkring år 1846 med gammalt timmer. En renovering gjordes på 1880-talet. Möjligen tillkom då en utbyggnad på stugans baksida.